Reflösa Weckoblad nr 20

Nr 20 - 12 november 2006

Lundarallare i västerled

Det kom ett brev. Vilket banalt sätt att börja en berättelse men det var faktiskt så det började. Brevet var från Jørgen Larsen, Museumsinspektør vid Danmarks Jernbanemuseum i Odense. Han undrade om vi Lundarallare ville ställa ut vår modulanläggning Littrahult på museet. När skolorna i Danmark har höstlov arrangerar alla museer extra aktiviteter. På Jernbanemuseum är det tradition att avsluta veckan med en modelljärnvägsutställning i lokstallet och nu ville man ha dit Littrahult.

Vi tyckte det skulle vara trevligt så en förmiddag i oktober styrde vi kosan västerut. Modulerna som bildar Littrahult är rätt kompakta när de är nerpackade men eftersom utställningen varade i två dagar skulle vi även ha med sex Lundarallare. Då blev det bäst att åka i två bilar än att bara köra med en bil och låta resten av gänget ta tåget. Bilarna gav oss också möjlighet att stanna till vid det trevliga spårvägsmuseet i Skjoldenæsholm som Anders har berätta om i nummer 2. Danmarks Jernbanemuseum ligger annars precis intill stationen i Odense så från Lund hade det bara varit att ta Øresundståget till Hovedbangården och där byta till ett Lynntog till Odense.

Det märktes att pojkarna på DSB var vana vid utställningar. När vi kom fram visades vi till den port som låg närmast det ställe vi skulle ställa ut. Ström fanns framdraget och vår plats var tydligt utmärkt på golvet. Det var bara att köra in och bygga upp banan. Förutom Lundarallarna var sex tyska banor inbjudna och ett antal danska föreningar. Från Berlin kom Verein für Berlin Brandenburgische Stadtbahngeschichte e.v. “Weinbergsweg” med sin gigantiska H0-modell av Berlin Hauptbahnhof. Jag har tidigare sett modellen i Köpenhamn och jag har svårt för att bestämma mig för om jag tycker om den eller ej. Den är imponerande stor men samtidigt så känns den så naken.

Jag kunde dock inre mer än hålla med publiken på Bremen mässan som 2004 röstade fram Stadtoldendorfer Gipsbahn till bästa smalspårsanläggning. En fantastisk modell i 0e med en industribana som gick från en fiddle-yard genom en liten stad till ett stenbrott.

På utställningen var det inte bara färdiga modeller utan på ett par olika platser satt duktiga byggare och berättade hur de byggde sina modeller. Se lämmarna på O-vagnen ovan som är förebildsriktigt misshandlade.

Lite förvånande var det kanske att det fanns tre olika banor i skala 1. Stora tåg är det men ibland känns det som att det är lite för stort. Det verkar vara svårt att få till så mycket detaljer som behövs i 1:32 för att det inte skall se tomt ut. Man kan se så mycket av vagnarnas inre att man måste lägga ner många månader för att få ett realistiskt inre.

Framför allt om ens tåg består av stora långa boggie-personvagnar. Jag fick dock äntligen förklaringen till varför det krävs så kraftiga köraggregat i de stora skalorna. Jag har tidigare förundrats över DCC-boostrar på över 10 Ampere. Nu förstod jag att det inte är motorerna som behöver all denna ström. Det är slutstegen i ljudmodulerna. I skala 1 får man plats med rejäla högtalare och det hördes.

I skala 1 finns det ganska mycket färdigt, t.ex. V65 loket ovan, men i Odense fanns det även många fina hemmabyggen. Se bara på jätten nedan.

Fördelen med att ha en modelljärnvägsutställning i ett järvägsmuseum är naturligtvis att det finns så mycket mer att se än modelltåg. Förutom den ordinarie utställningen med allt från My dieslar och snälltågslok till många fina modeller i skala 1:10 körde museet extratåg runt om på Fyn. Min favorit var persontåget som drogs av en DSB Mz och ett ånglok littera S (ungefär dubbelt så stort som SJs S-lok). Bara Mz hade varit att gravt överdimensionera dragkraften. Kombinerat med S loket, som är byggt för tunga pendeltåg runt Köpenhamn, var accelerationen imponerande.